Bostad är inte bara bostad

Att bo i en familj och ta del av vardagslivet öppnar gläntan av genuin förståelse en aning. Det är svårt att förstå hur livet verkligen är för någon annan även i Sverige. I en besläktad kultur är det ännu svårare – för att inte tala om i en främmande kultur…

Jag och Moana träffade Monsoon och hans fru Saru då vi var här för 7 år sedan. Vi bodde då på deras lilla hotell i den gamla delen av Bhaktapur – ett hotell som blev omöjligt att driva vidare efter Covid.
Jag blev nu hämtad på flygplatsen och tyckte det var knepigt med frågan om jag skulle bo på hotell. Man kan ju inte bjuda in sig till någon hur som helst. Det visade sig att de frågade eftersom de inte visste om jag skulle vara nöjd att bo hos dem. Efterhand stod det klart att i stort sett allting går ut på att jag ska vara nöjd. Det är en del av den nepalesiska kulturen som också hänger ihop med deras tro på karma.
Sammanfattningsvis kan man säga att de är otroligt angelägna om att jag ska ha det bra – till den grad att det också kan vara lite jobbigt. Det hela bottnar i en kulturkrock som är omöjlig att undvika. (Mer om detta senare.)

PS. Valpen Simba är en blandras mellan Labrador och en japansk ras. Han sitter för det mesta bunden med ett kort koppel. Här kan man ju fråga sig om jag borde säga något ur ett djurrättsperspektiv…? (Då jag reflekterar över detta inser jag att frågan är mycket större än vid första anblicken.)