Punktnedslag i Nepal

Trafiken i Kathmandu

Man säger ibland att trafiken i Kairo, Teheran eller Katmandu är kaotisk. Denna utsago sjunker knappast in förrän man är mitt i den.
Allvarligt talat tror jag att risken för en olycka är riktigt stor här – d v s om man inte är van att köra i Kathmandu. Jag säger med emfas att det inte är en bra idé att försöka – på samma sätt som man knappas bör ratta ett flygplan utan erfarenhet.
Att det inte sker fler olyckor än det gör, tror jag beror på att man kör relativt långsamt. Att gasa på för att hinna förbi någon eller något är ingen bra idé. Bil- och motorcykelförare här verkar också ha en suverän förmåga att passera med några centimeters marginal. Att man använder tutan så fort man misstänker att man inte är sedd, är självklart – och förmodligen livsviktigt. Tyvärr har jag inga bilder eller filmer som gör rättvisa åt kaoset då Monsoon tar sig över den 9-filiga ringleden bland ett virrvarr av bilar, motorcyklar, bussar och fotgängare. Helt ärligt skulle jag rösta på honom om den bästa bilföraren skulle koras.

Maten

Monsoon är också en suverän kock. Han har gjort det till sin grej att lära om matlagning från flera länder och uppenbarligen är han stolt över att visa vad han kan.

Man äter gigantiska mängder ris. I skafferiet finns en stor säck och riskokaren får inte vila mycket.
Man äter normalt med händerna – något som förmodligen är en vanesak. Köksutrustningen är ganska primitiv och någon ugn har man sällan. (Jag hade inte tänkt på att det knappast behövs någon ugn i en kinarestaurang.)

Maten är kryddstark men kanske inte lika extrem som den på Sri Lanka. (Familjen är väldigt angelägen att jag inte ska få något som är för starkt.)