Gudar på jorden och antiklimax

Inför flyget från Katmandu till Pokhara fick jag ett traditionsenligt avsked. The Baby Godess* (Jiwonce) var ledsen att jag åkte.
Taxin till flygplatsen var som vanligt rikligt utsmyckad och jag var noga med att få en fönsterplats på högra sidan i flyget. Kanske skulle jag se Mont Everest.
Tala om antiklimax och besvikelse då jag sakta insåg att jag kanske är i Nepal under fel årstid. Jag skulle kanske inte få de den helt fantastiska fonden av de högsta bergen i världen. Det gnistande klara vädret under oktober-december har ombytts till ett ständigt dis. Nepal har inte väder på samma sätt som Sverige. Här är det årstiderna som styr. Vet man vilken årstid det är, vet man också vilket väder det är. (En ganska konstig företeelse för en svensk som är van att kolla väderleksutsikterna varje dag.)

*I nepalesisk hinduisk tradition ser man på unga flickor före puberteten som gudar i mänsklig gestalt. Det innebär t ex att man ser födelsen av en flicka som en gåva från gud. Traditionellt vill man också ha en son men det är inte alls som i många andra kulturer där flickor ses som ett misslyckande, en belastning eller t o m en tragedi. I t ex Indien kan det också vara ekonomiskt besvärligt för en fattig familj då en kostsam hemgift är ett krav vid bröllopet.
Detta rör den grundläggande respekt för barn som jag så starkt känner. De är inte bara små vuxna de är också helt unika varelser som vi bör vara mycket ödmjuka inför och möta med stark förundran.
 (reflektera mera)

Extra: 2½ minut av Jiwonce som är 1 år och 8 månader. Finns här.